Är det något i detta jag verkligen saknar så  är det all musik. Jag har ju alltid lyssnat på musik, typ hela tiden, högt och lågt. Barnen och jag brukade alltid ha på musik så fort vi fick chansen. Den här ME/CFSen kraschar inte bara kroppen i sig utan hjärna och själ också. De allra flesta gångerna så fixar jag inte att lyssna på musik längre.. Det är en pina för stunden, och ger mig försämringar, precis som det vackra solljuset. Även detta sörjer jag. Jag har alltid haft persienner och rullgardiner öppna för att få in så mycket ljus som möjligt. Det funkar givetvis inte heller nu.