Det har varit en rätt intensiv vecka. Barnen kräver sitt och ME/CFS sitt. Vilket i livet medför en stor krock. Men jag tror att jag "lider" mer än barnen för dom finner sig bara så fint. Nedersta bilden är från en av dom sämre dagarna, och kan inte jag vara där barnen är så är barnen väldigt gärna där jag är. Dom plockar in grejer och pysslar med, eller så myser vi och bara pratar en massa. Inga ledsna miner, utan bara mys. Jag har inte sagt något specifikt till barnen om sjukdomen, men Elliot sa idag att han ville att jag skulle jobba på hans skola, och jag förklarade ju att jag fortfarande är sjukskriven. Och då svarade han: "Men mamma du är ju frisk nu. Du har ju inte varit på sjukhuset på jättelänge!"  Vilket ju stämmer, men svårt för dom att förstå. Jag förklarade att jag fortfarande blir fort trött och behöver vila som han ju sett. Han nöjde sig med det. Men sen undrade han hur länge jag skulle vara sjukskriven... Tänk om jag det visste, mitt barn. ❤️