Hjälplös.
Den här veckan har jag känt mig helt hjälplös. Så trött och så ledsen. Jag kan inte förstå att INGEN har svaret på mina funderingar. Eller ingen VILL ha svaret. Ingen tar på sig ansvaret, alla skickar en hit och dit.

Nej jag har inte bett om att bli sjuk, jag vill verkligen inte vara sjuk. Jag vill bara leva ett värdigt liv.
Hur värdigt är detta..? Jag kan inte duscha som jag vill. Jag kan inte städa upp efter mina barn. Jag kan inte leka på alla sätt som jag vill med mina barn. Jag kan inte utöva mina hobbyer som jag vill.. Kan inte fotografera eller hålla på med marsvinen i den mån jag vill. Vänner försvinner. Världen utanför försvinner mer och mer.. Den jag, jag vill vara, försvinner.
Trots det, vill ingen ta något ansvar. Ta ansvar till att hitta hjälpen jag behöver för att kunna överleva. Låter hårt, jag vet. Men överansträngning i denna sjukdom kan medföra KRONISK försämring. Jag vill, och kan verkligen inte bli sämre än jag är nu.
Därför behöver jag hjälp med att få barnen till skolan tex. Och det är för tillfället min största rädsla.
Problemet är att jag bor i en annan kommun än där deras skola ligger.
Jag har blivit omkrinkastad till ena kommuns socialtjänst till andra. Från deras skola till skolskjuts. Till barn och utbildningsnämnden. Och tillbaka till skolskjuts. Socialtjänsten i kommunen där barnens skola är var riktigt otrevlig och oförstående. Min kommun har iallafall försökt hjälpa mig men vill inte ha sista ansvaret.
Igår blev Jsg så ledsen tillslut... Jag hade ingen mer väg att gå, och INGEN INGEN INGEN vet nånting! Till slut kom jag på att kuratorer väl ska kunna hjälpa en.. Skrev till min diabetessjuksköterska och vc läkare och bad om hjälp. Samma eftermiddag ringde en kurator upp och hon skulle ringa lite samtal då igår. Hon skulle ligga på tex socialtjänsten att dom inte bara kan ge upp och släppa mig så. Jag vet inte.
Det är ju inte direkt en svår uppgift. Men vem fan bär ansvaret? Ingen, vad de verkar som.
Min enda önskan är att jag själv skulle kunna köra mina egna barn till skolan..
Bilden är på mig och dottern när vi fredagsmyset. Det sättet som jag klarar av, men så mysigt! ❤️

hannastruelife.blogg.se
En blogg/Instagram om livet som multisjuk i flera kroniska sjukdomar. För att SPRIDA kunskap och medvetenhet. Love!
